Vandring 4/2023: 15 mars. Klitterrundan. 15 deltagare. 10 km.
Vädret i dag tillät endast vandring med vinden i ryggen, dvs från Falsterbo till Höllviken. Det var inte bara kraftig vind, det vankades också kraftigt solsken. ”Som vanligt tur med vädret!” var det någon som sa. Osvuret är bäst, sa jag.
Vi steg av bussen vid N Vånggatans hållplats i Falsterbo och smet direkt in i lugnet i stadsparken. På slingrande stigar gick vi mot sydost och såg inte några direkta vårtecken. Kanske snödroppar här och var. Ulla berättade om de upplysande trädskyltarna, vad träden heter och hur gamla de kan bli. Monica berättade om hur viktigt det är att fallna murknande träd får ligga kvar och bilda möjligheter för fåglar och insekter att överleva i en levande skog.
Vi lämnade snart skogen för klitterna vid havet. Vid strandkanten låg högar av blåstång ditfraktad av vinterns många stormar och hårda vindar. När badsäsongen närmar sig skall de fraktas ännu längre bort men av traktorer till upplagsplatsen vid kanalen.
Nu till klitterna, det är en sann fröjd att klättra upp och nerför dem, de är här högre än någon annanstans på näset. Utsikten är hänförande och äventyret pulshöjande. Detta ska vi göra hur många gånger som helst om jag får bestämma.
Snart såg vi ut en öppning i strandväxtligheten där vi kunde ta oss upp på ängarna ovanför klitterna. I den risiga björkskogen lär en hökuggla bosatt sig 14 dagar under vintern. Några av deltagarna hade bestämt sig för att hitta den, något som misslyckades trots att de mött en fågelkunnig person som visat dem vägen.
Man kan se fågeln på filmen nedan. Reklamen bjuder vi på.
https://www.youtube.com/watch?v=QpCnDJFu7Qw
Vi intog kort därefter den upphöjda fågelskådarplatsen med sittplatser för alla. Termosarna och mackorna och andra läckerheter åkte fram ur ryggsäckarna. Solen fortsatte att värma oss.
Sedan gick vi genom staketet vid naturreservatet ut på Skanörs Ljung som somliga kallar Heden. Ja, den är en ljunghed men har faktiskt ett eget namn, Skanörs Ljung. Man går på stranden av en insjö som utåt havet begränsas av en sandrevel. Om man går ut på den när det är tillåtet kommer man fram till revelns slut. Där får man vada. Det har vi gjort flera gånger. Det är sånt vi kallar Äventyret. Vi väntar i så fall till augusti, september när det är badtemperatur.
I Ljunghusen passerar man först golfbanan, sedan klubbhuset, så går man in i skogen. Jag föredrar att välja Sollidenvägen för den går närapå diagonalt genom vägarna och bebyggelsen. Det går snabbare då och det är trevligare att slippa gå åt höger och vänster, bara rakt fram tills man når Storvägen. Där valde några att ta bussen till Höllviken medan alla andra gick det gröna stråket till kanalen.
Slutet gott allting gott.