Vandring 6/2013: 27 mars. Hälsans stig. 23 deltagare. 8 km.
Var vandrar man i stilla veckan en dymmelonsdag, när kyrkklockorna försågs med en dymmel i stället för kläppen för att inte höras så mycket? I Malmö vandrar man kanske till St Petri kyrka och lyssnar på en cellosonat. Men först är det 8 km i frisk luft som gäller.
Vi började vid hållplatsen Erikslust och gick genom villaområdet Friluftsstaden. Den store Erik Sigfrid Persson skapade här ett modernt bostadsområde som gav genklang i hela Europa. Vi vek in på Klockspelsvägen, Ynglingagatan och senare Beleshögsvägen.
Då var vi ute på Limhamnsfältet och fann Hälsans stig. Hjärt- och lungsjukas förening i Malmö har lagt upp en 10 km lång stig med skyltning och pilar som man följer hela vägen in till Malmö centrum. Initiativet kom från Irland år 1995. Rörelsen Slí na Sláinte (Hälsovägen) har spritt sig till många länder. Bara i Sverige finns det ett 100-tal stigar. EU är med på ett hörn eller två. De tre vågräta strecken står för solen, hälsan och livskraften.
Vid den första skylten satt en man på en sten. Vi gick frankt fram till honom och frågade om det var han som var Hälsans Stig. Nja, inte riktigt, men han går en tur på 6 km på den varje dag. Han frågade vad som krävdes för att vara med i vår äventyrliga förening. "Könsbyte", blev det omedelbara svaret. Han var inte sen han heller. "Det ska vi väl klara av, det är ju inte så svårt nuförtiden!"
Vi skiljdes åt under glada skratt och följde den guloranga pilmarkeringen ut mot lustbåtshamnen, Lagunen. I en cirkelformad buskplantering fann vi lä och slog oss ner på våra sittunderlag. Fram med termosar och smörgåsar. Prat, prat, prat om allt som hänt.
Så tog vi det långa benet före och gick längs Limhamnsfältet och Öresundsparken, två öppna strandområden, förbi Potatisåkern och Ribershus, två stora bostadsområden. Skulpturen som vi passerade visade sig vara Vinden från år 1959 av John Lundqvist. Vinden är än idag 2013 vår ständige följeslagare. Den kommer vi inte undan. Antingen är den med oss eller så är den mot oss. Idag var den ganska snäll.
Snart kom vi till Slottsparken och Kungsparken. Var slutar den förra och börjar den andra? Därom tvistade vi. Vi kikade på den numera snurrande möllan, fast inte just nu.
Tarek Taylors kafé var öppet, tycktes det. På kanalen går Flotten kvällstid på sommaren. En tur kostar 180 kr och man tar med sig egen mat och dryck. Man kan även ta sig fram för egen maskin med kanoter som man hyr i kanotklubben. Men vi - vi går med våra ben på torra land precis dit vi vill. Alldeles gratis.
Vi gick idylliska Hyregatan in i Malmös Gamla Väster. Det ena huset var charmigare än det andra. Vilken skatt man har att ta vara på här! Hit har rivningsvågen från 50- och 60-talen inte nått. Här kan man vandra och känna fläktar från minst hundra år.
Målet var St Petri kyrka. Här var vi väntade av diakonen och vännen Karin Bergendorff och vi trakterades med kaffe och baguette och cellosonat. Det var Hege Waldeland som spelade Zoltan Kodalys sonat för cello op 8. En meditativ stämning spred sig i kyrkan.
Vi gjorde en lugn avslutningsvandring i stilla veckan till centralen och tog bussarna hem.