Vandring 19/2021: 24 november. Näset runt 6 Ljunghusen. 19 deltagare. 9 km.
Sammanfattning av Näset runt vandringarna:
Nr 1 gick från Falsterbokanalens bro, förbi Skälstenen, genom skogen över stättan vid naturreservatet till vindskyddet och vidare över stättan vid Bredebäcken bakom Skanörsgården. Vandring till Stefan Löfvings busshållplats för att ta bussen hem. 10 km.
Nr 2 gick från ovanstående hållplats runt hela Knösens halvö till Skanörs torg med besök på Skanörs rådhus. Tillbaka genom Skanörs äldre delar till samma hållplats. 9 km.
Nr 3 gick från samma hållplats (börjar bli tjatigt) till sjömärket med 200-gångers firande, ut på den stympade norra reveln och tillbaka, vidare till Skanörs hamn, till Flommens golfbana, över den långa bron, in på Skärfläckevägen till Papegojvägens hållplats. 8 km.
Nr 4 från Papegojvägens hållplats tillbaka ut till golfbanan vid stranden och vidare till Ule nabbes halvö. Sedan till Falsterbo slottsruin, över sanddynerna till Falsterbo kyrka och genom stadsparken till N. Vallgatans hållplats. 10 km.
Nr 5 från N. Vallgatans hållplats, genom Falsterbo stadspark till stranden, genom nya sanddyner till Ängsnäset och vidare till klubbhuset vid Ljunghusens golfklubb, på snedden genom Ljunghusen för att komma till Falsterbovägen och Storvägens hållplats. Somliga gick vidare till Höllviken. 11 km.
Nr 6. Nu var det alltså dags att gå den sista biten längs Ljunghusens strand och kanalens långa väg. Först åkte de flesta av oss med buss från Höllviken till Storvägens hållplats i Ljunghusen. Där väntade de övriga på oss. Vi gick på en fin diagonal stig som heter Grindstugevägen...
...och kom fram till stättan över till Skanörs ljung.
Här tassade vi vidare skönt och mjukt på stigen längs staketet och fascinerades av de enorma villorna på Duvstråket. Utsikten från deras fönster går inte av för hackor. Vi hade just nu precis samma fina utsikt över Skanörs ljung med dess enstaka träd och havet i bakgrunden. Vi har tidigare letat efter rester från gångna århundraden och kanske funnit några. Här fanns nämligen Skyttsie Hage beläget en gång.
Vi vågade oss in på golfbanan för vi såg inte skymten av en spelare. Risk att få en golfboll i huvudet är då mycket liten. Vandringsgruppens golfspelare fick vi rådgöra med och de gav oss godkänt
Så kom vi till det nya klubbhuset och gick på vägen fram till det gamla klubbhuset och vidare på stigar tills vi (=jag) tyckte att vi skulle gå uppe på sanddynerna. Bättre utsikt, mer träning av ben och hjärna, mindre enformigt än på stranden.
Som vanligt fikade vi vid och på ”Coronastenarna” som håller godtagbart avstånd i coronatider, vilka vi hoppas snart är över.
Men snart hamnade vi likväl i havsbandet. Att höra det rytmiska vågskvalpet är inte fy skam. Nu fick alltså öronen också sitt. Skämt åsido, att vandra här är en njutning för hela kroppen.
Längs vägen såg vi massor av renlav, en lång rad av vita badhytter, en inbjudande spång ner till stranden och mycket mer vackert i novembernaturen.
Men vädret då, det syns på en flaggbild att det bara blåste lite grann. Solen lyste dock med sin frånvaro.
Nu var vi framme vid bron. På en gruppbild visar vi stolt våra märken med texten ”JAG HAR GÅTT NÄSET RUNT”.
Sedan återstod vandringen tillbaka till Höllviken eller Ljunghusen.