Knösen runt

Vandring 6/2006: 12 april, Knösen runt. 11 deltagare. 7 km.

I onsdags åkte vi sex deltagare med buss 100 till Skanör, Stefan Löfvings väg. Det var skönt vårligt i luften men ingen sol.

Efter den sedvanliga titten på dinosaurieskelettet i en trädgård gick vi genom passagen till det slingrande dike som i morgondiset såg väldigt inbjudande ut för en vandring. Detta vackra dike är Bredeväg med vattendraget Ättebäcken. Bredeväg är den gamla sjötransportleden österifrån in i Skanör. Den var i bruk till dess Skanörs hamn byggdes i slutet på 1800-talet. Kanske vi gör en vandring längs Bredeväg en annan gång.

De la Rosas sträte hade en del träd som vi försökte bestämma arten på. Vårt nya intresse kan kanske bli trädkännarnas. Vi hade en trädnyckel med oss, så vissa träd kunde vi bestämma. Mer om det de följande gångerna. Träden är på väg att slå ut, både löv och blommor, under den följande månaden. Det går väldigt fort för några av dem, andra tar mer tid på sig.

På Knävångsgatan tog vi till höger och gick in på kyrkogården. Minneslunden ligger mycket vackert med utsikt över heden och hästarna. Så kom den långa spikraka vägen till vänster som leder ut till Knösens spets. Fågellivet var i full gång.


Ute på Knösen kunde vi konstatera att känslan av två mötande hav, precis som på Skagen väcktes i oss. Här hade vi dessutom utsikt över Öresundsbron och Skanörs norra revel. Tecknaren Anders Stens gula hus var tillbommat och Askeladden låg med kölen i vädret. Ska man bada härifrån kommer nog båten väl till pass. Annars går man till nudistparadiset Svanrevet och hälsar på. Därifrån kan man vada över till reveln. Det gjorde inte vi denna gång.




Så kände vi en omisskännlig doft. Den kom från cirka 100 djur av Highland Cattlerasen i alla åldrar. Kalvarna var ljuvliga. Den stora svarta var nog självaste tjuren. De stora bruna djuren tittade nyfiket på oss under lugg. Ser de egentligen något? Vi beklagade deras situation att behöva traska omkring i gyttja och äta torrt hö. Snart får de emellertid komma ut på den vackra Skanörs Ljung och beta asp och björk och samtidigt göra nytta med att hålla området öppet.


Genom en grind gick vi ut på vägen och kom till Skanörs skinande vita kyrka. På slottsbacken hittade vi några platser i skydd för vinden där vi fikade. Vi kom till bussen i Skanör C precis i tid.

© Eva Marie Bramsved