Nu skor vi oss

Vandring 15/2014: 24 september. Nu skor vi oss. 24 deltagare. 7 km.

Nu var det åter Trelleborg som lockade. Främst Mariannes blommande trädgård där hon skulle bjuda på en överraskning. Historiens vingar skulle sedan ta oss till en gammal skomakareverkstad.

Bussen förde oss först till Stortorget, detta torg som nästan kan utnämnas till en Place Royal, om det befunnit sig i en fransk stad. Kvadratiskt torg med byggnader nästan runt om, en rad välklippta lindträd i väster och en skulptur mitt i. Nåja, definitionen haltar väl lite. Den tjusigaste byggnaden, det s.k. Karlmarkska palatset revs år 1975 för att bereda plats åt gallerian Valen. Stadsparken utgör den östra sidan av torget. Majestätiskt dominerar vattentornet i ena hörnet. Skulpturen Sjöormen av Axel Ebbe invigdes redan 1935 av dåvarande kronsprinsparet. Sedär, då blev det ännu mer historia!

Ginkgoträden längs med Nygatan hade ännu inte fällt de smörgula löven. Den långa raden av det kinesiska tempelträdet är unik i Skandinavien. Vi sökte oss nu österut på lite andra vägar än vi gjort tidigare gånger och kom in i en stadsdel med gatunamn som associerar till gamla yrken. 

P1200195


På Böckaregatan växer ett träd med frukter som vi inte kände igen. Är det någon som vet? Böckare var en person som sysslade med tunntillverkning. Förr hade man ingen annan möjligt att förvara livsmedel än just i tunnor. Det gällde verkligen att tunnbindaren såg till att de höll tätt.

IMG_1037





På Möllaregatan stannade vi vid en trädgård med två exotiska träd. Vi kände genast igen tulpanträdet med blad som för tanken till just tulpanblommans form. Men det andra trädet med frukter inneslutna i skal täckta av taggig borst? Långt om länge var det någon som hittade svaret: äkta kastanj.

Möllaren i Skåne motsvaras av mjölnaren i andra delar av Sverige. I Tyskland heter han Müller, i Danmark Møller och i England Miller. Beteckningen har överallt blivit ett vanligt efternamn. Vi har en i gruppen som bär det. (Nu blev det ännu mer historia!)

IMG_1035







Jag tog senare kontakt med ägaren till "tulpanfastigheten". Han berättade att den tidigare ägarinnan hade haft ett alldeles speciellt förhållande till stadsträdgårdsmästaren. Denne kom ibland med gåvor i form av ovanliga träd och buskar. Vi önskades välkomna att titta in i trädgården till våren när tulpanträdet blommar. Blomman är mycket vacker och påminner också den liksom bladen om tulpaner.

P1200216








Tunneln under järnvägen förde oss till bostadsområdet norr om Östra stranden. Det heter Öster Jär. Där tog Marianne emot och välkomnade oss till sitt 50-gångersparty i den fortfarande blommande trädgården. Den är hennes stora intresse och det syntes verkligen.

P1200219








Vi gick runt med bubbelglaset med tilltugg i handen och studerade alla ovanliga växter. Här visas en magentafärgad fuchsia.

IMG_1031








Marianne hängde med på den efterföljande vandringen norrut till Snövits väg och gatorna med namn av de sju dvärgarna. Där såg vi en gränssten, liknande den som står vid Albäcksån. Härifrån är det 2,8 km till Stortorget, men vi har tänkt att ta en mycket längre väg. Via Prosits väg kom vi till stigen längs Östra Infarten, fast på bullerfritt avstånd därifrån. Många fina trädgårdar fick vi insyn i. Stigen ledde oss under Östra både Infarten och Ringvägen fram till Östra Förstadsgatan. Vi kunde inte undgå att inse att vi verkligen befann oss i östra Trelleborg denna gång.

P1200228






Vi var väntade hos skomakeriet Patrik Nilsson, som tog emot och visade in oss i den trånga läderdoftande lokalen. Det luktade även gott av ärtsoppa. Patrik skulle denna dag bjuda företagareföreningen på lunch. Tur att vi precis hade magarna fulla av smörgåsar och bubblande dryck. Annars hade garanterat ärtsoppan tagit slut, om vi bett så vackert, vill säga.

P1200232



Patrik har övertagit skorörelsen efter sin far och har halvt om halvt lovat att Gamla Trelleborg ska få göra ett museum där så småningom. Patrik är ännu så länge en ung man så det löftet kommer kanske inte att uppfyllas, särskilt om de nyaste prognoserna om yrkets goda framtidsutsikter slår in. Det blir kanske i stället nästa generation som tar över!



Vi tackade så mycket för det trevliga besöket och gick vidare i rask takt tillbaka till Stortorget och bussen, ja, vi gick så snabbt att vi hann handla både grönsaker och fisk på torget.

© Eva Marie Bramsved