Näset runt 1 Skälstenen

Vandring 14/2021: 15 september. Näset runt 1 Skälstenen. 21 deltagare. 10 km.

Jag lovade att temat för hösten skulle bli "Näset runt". Vi har fått mycket fina tygmärken med den texten av Friluftsfrämjandets Anette Stenlund. Jag planerar att vi går runt Näsets 32 kilometer på fyra vandringar med busstransporter till och från som vanligt. Då förtjänar vi ett tygmärke att sätta på ryggsäcken! När jag skriver detta vet jag att det blev sex vandringar i stället på grund av att vi gjorde en kortare vandring ibland och att det ofta var ett längre avstånd till busshållplatsen. Det har bara varit trevligt att sträcka ut vandrandet över i stort sett hela terminen.

Några av oss har gått Näset runt under en och samma dag. Det är 32 km. Det känns i benen dagen efter vill jag säga. Jag själv har gjort det fem gånger. Tina har gått med sina boxarvänner oräkneliga gånger. Men jag tror ingen har njutit av de olika sträckorna så mycket som vi har gjort denna hösttermin. Det var kvalitet att gå som vi gjorde. Inte kvantitet. Målsättningen var att gå hela Falsterbonäset runt så nära stranden och vattnet som möjligt. För att gå lagom långa sträckor fick vi för det mesta gå lite extra för att komma från och till busshållplatser, så sammanlagda sträckan blev mer än 50 km.

Vi började vid bron över Falsterbokanalen. Gick på gång- och cykelvägen från kanalkiosken nästan till Ljunghusens livs. Där klättrade vi över en stätta och gick ut på ängen norr om bostäderna, klappade de fina hästarna.

Gick en lång bit och fann den historiska skälstenen som markerade en sorts gräns. Jag citerar mig själv från Äventyrsvandring 7/2014: Texten på stenen lyder: “Anno 1781 den 28 juni Lilla Hammar”.

År 1781 sattes det upp fyra gränsstenar längs den så kallade “Skälrännan” på Ljungen. Den stora ljungheden låg länge oskiftad, användes som betesmark och torvtäkt. I Skanör ansåg man att hela ljungmarken tillhörde städerna, medan den allmänna meningen i Stora och Lilla Hammar, Räng och Kämpinge var att en stor bit tillhörde dessa byar. Byarna stämde städerna inför Skytts härads ting i Klörup. Det beslutades att man skulle gå ut och visa varandra var man ansåg att de uråldriga gränserna gick. Domstolens utslag blev att gränsen skulle gå mitt över Ljungen varpå det sattes upp 4 gränsstenar längs nuvarande Bergs väg. Calluna står för faktadelen ovan.

Vi klättrade sedan över en hög grind upp till banvallen under rop och skratt. Tänk att vi klarade det!

Så gick vi en bit på banvallen till en stig som ledde oss in till höger. Där gick vi genom skogen och kom fram till en ny stätta som vi lätt skuttade över. Några får såg vi inte om jag minns rätt. Men däremot en fågel som skulle kunna vara en göktyta, en sorts hackspett. Unikt!

Vidare norrut till ett nytt staket som vi tog också oss över. Många kor träffade vi på men de bevärdigade oss inte en blick. Att beta av det saftiga gräset var viktigare.

Nu var vi ute på naturreservatet längs Öresund. Ljungen blommade i fantastiska lila färger.

Vid vindskyddet rastade vi en stund och gick därefter vidare upp på banvallen igen, förbi skjutbanans entré, vidare till den höga stättan över det djupa diket.

Ledaren spanade in den ”bulliga” gräsängen. ”Jodå, det ser ut att gå bra att ta sig fram här.”

Nu var vi på Skåneleden, en i mitt tycke mycket vacker sträckning längs Ammerännan. ”Fast Barbro, här ska vi inte gå över rännan, ser riskabelt ut!”

Agneta undrade: ”Hur kan naturen själv skapa sådana konstverk?”

Så småningom kom vi till fiskeläget Höll där vi rastade igen, fikade vid ett bord och på en flotte. Det gäller att passa på att stanna och vila när bekväma sittplatser erbjuds. Bättre än så här kan det väl inte bli?

Så passerade vi häststallarna vid gamla soptippen och gick upp på vallen längs ängen ända till Skanör.

Nyponfrukten brann i orange färg och inbjöd till att plockas. Gulsporren har en härligt gul färg. Båda växterna har alltid använts av människan. Nyponet innehåller mängder av C-vitamin och gulsporren användes till växtfärgning. Enligt Carl von Linné dödas flugor i mjölkspannen om man lägger i några gula blommor. Därav tillnamnet flugblomster.

Vid stättan klättrade vi över till vägen som går till Knösen. Där avbröt vi för att fortsätta nästa gång.

Nu skulle vi till bussen vid Stefan Löfvings hållplats för hemresa.

© Eva Marie Bramsved