Vandring 3/2020: 26 februari. Mossbelupna stenar. 17 deltagare. 10 km.
Idag lämnade vi Höllviken C och gick västerut men inte på Falsterbovägen utan kors och tvärs genom bostadsområdet. Gertrud visade vägen i sina hemtrakter. Vi såg många fina trädgårdar med olika design. Den vackraste var enligt min mening den rikt blommande vinterljungen på Ljungvägen!
I en trädgård älskar man det japanska. Träden är klippta i bonsaiform. Bonsaiträd är helt vanliga träd och buskar som genom att odlas i relativt små krukor och genom beskärning och formgivning fås att likna vanliga träd i miniatyrformat.
Vi kom så småningom till Tinas hus. Vi gick över tomten ut på baksidan som vetter åt kanalskogen. Staketet har en mycket personlig design.
Kanalskogen är full av mossbelupna tankshinder. Dem har vi guidats igenom av militärhistorikern Leif Högberg. Minns ni? Vi fick ta oss i akt så att vi inte snubblade över trädrötterna som vindlade hit och dit. Tallar har ytliga rötter som ibland söker sig till och med genom asfalten och i varje fall orsakar upphöjningar i vägbanorna.
Vi besökte kära vännen Kerstin i hennes fantastiska hus och trädgård. Hon drejar och formar lera i hundratals former. Här är hennes ägg samlade i ett stilleben i gräset.
Genom Kerstins grind gick ut på stranden med den fina sanden, ibland beskriven som den finaste i världen. Den är i varje fall ditblåst och ditsköljd under de senaste 4000 åren. Den har format Falsterbohalvön och gör det fortfarande. Halvön växer mot väster. Man kan se redan under en livstid hur kusten förändras.
De små badhytterna ligger som ett pärlband uppe i sanddynerna. Längs Vellinge kommuns stränder finns över 1000 badhytter. Badhytterna är ett karaktäristiska inslag i landskapsbilden från en gången epok. Inga tillstånd ges att uppföra nya, eftersom de är placerade inom naturreservat och strandskyddsområden. Idag var det lågvatten men högvattenstormarna river hårt i klitterna. Stranden förändras hela tiden.
Så vek vi av norrut och gick längs Falsterbokanalen. Det är spännande att tänka på dess historia. Först 1941 fanns den där. Innan var det land och strand. Nu en bred och mäktig kanal som möjliggör för mindre båtar att avsevärt förkorta resan till Danmark eller norra Sverige. Den främsta anledningen till beslutet att bygga kanalen var att de djupgående fartygen skulle slippa passera Falsterborev. Under kriget var kanalen det enda sättet för fartygen att ta sig till Öresund från Östersjön och vice versa eftersom Tyskland lade ut mineringar nära den svenska kusten.
Inne i kanalskogen återsåg vi tankshindren. Vi traskade vidare mot kanalbron. Denna öppnas vintertid var fjärde timme och sommartid varannan. Resenären planerar noga sina bil- och cykelturer så att man slipper vänta vid en broöppning. Problem kan uppstå vid ambulanstransporter och brandutryckningar. Efter överenskommelse med Sjöfartsverket kan bron öppnas och stängas vid akuta händelser.
Obekymrade om allt detta gick vi vidare längs norra stranden med skulpturparkens sex bronsskulpturer. Här tittar vi närmare på den som heter Kvinna likt en skadad fågel.
Så var vi tillbaka vid centrum i Höllviken.