Vandring 6/2010: 14 april, Himlar av lera. 24 deltagare. 10 km.
I dag vandrade vi i Höllvikens utkanter, längs östra kanten av bebyggelsen och Östersjöstranden till kanalen.
Där knådar vännen Kerstin sin lera i fantastiska former och färger, så därför väljer vi boken med titeln "Himlar av lera" som det litterära temat för dagen. Den fick pris år 2000 för bästa spanska roman. Författare är Dulce Chacón.
Ann-Sofie hade designat turen och tog emot rekordmånga vandrare vid biblioteket i centrum. Så gick vi österut på små vägar och såg vårens första blommor i trädgårdarna. En buske tycktes vara först av alla med prunkande rosa blommor på bar kvist. Vackert, men vad heter den?
På åkrarna öster om Granvik byggs just nu ca 70 bostäder. Några lyckliga ägare hade redan flyttat in. Barnen i dessa hus och på annat håll runtomkring kan glädja sig åt att få plats i den nybyggda förskolan, Henriks Hage, i närheten. Den är belägen i en byggnad som fick kommunens stadsbildspris förra året. Jag citerar ur motiveringen: "Förskolan Henriks Hage med sin gårdsliknande utformning skapar ett tydligt harmoniskt sammanhang mellan landskapet kring Kämpinge gamla by och den bebyggda miljön i området. ... De stora öppningsbara fönsterpartierna ger vida utblickar i det öppna landskapet."
Ja, det var bara en liten del av berömmet. Vi stod på avstånd och kikade på huset, för vi ville inte klampa in så många på en gång och störa verksamheten. Men jag tror att man är välkommen om man ensam tittar in en annan gång.
För övrigt fick vi träffa en del av de 120 barnen från förskolan. När vi kom till Stora Hammars mölla satt de där i gröngräset med förmiddagsfikat. Möllan var öppen och några av dess representanter visade runt. Kvarnen är omsorgsfullt restaurerad mellan åren 1993 och 1998 av skickliga hantverkare. Massor av ideellt arbete ligger också bakom denna holländare, väderkvarnen som är stabilt förankrad på en stengrund med en rörlig hätta. Denna bär vingarna och kan vridas i alla vindriktningar. Den är en riktig klenod i vårt skånska samhälle, Höllviken.
På väg till stranden fick vi tillfälle att studera många olika arkitektoniska skapelser, från slott till koja, som någon skojade till det!
I solskenet på klitterna satt vi snart och drack vårt kaffe. Sedan gick vi längs det kristallklara vattnet ackompanjerade av vågornas stilla sång. Men vad nu? Ann-Sofie gick upp bland badhytterna, öppnade en grind och visade oss in på en privat tomt. Där stod Kerstin och sa Välkomna. Vi sjönk ner på bänkar med mjuka vita dynor och inväntade vidare instruktioner.
Nu var det alltså dags igen! Har man vandrat 50 gånger med Äventyrsvandrarna måste det firas, även om vi nyss firat en annan vandrare. Nu var det Ann-Sofie som med sommelieren Peters hjälp serverade porlande dryck. Under tiden fick vi tillfälle att närmare titta på Kerstins utsökta keramiska arbeten. Några av dem bytte förstås ägare.
På återvägen lotsade Ann-Sofie oss säkert kors och tvärs genom villaområdet tillbaka till biblioteket.