Vandring 9/2019: 8 maj. Trelleborgs gröna stråk. 20 deltagare. 9 km.
Ja, egentligen ville jag kalla vandringen Trelleborgs gröna, vita och rosa stråk, men det blev för långt. Grönt är det större delen året men vitt och rosa bara i maj månad. Dessa färger finns nämligen på körsbärsträdens blommor.
Vi börjar med de gröna ginkgoträden. De pryder Nygatan i nästan hela dess längd. Dit kom vi från busstationen vid centralen. En diskussion uppstod huruvida bladen var barr eller löv. De är löv! Men trädet har släktskap med barrträd, så där har vi anledningen till barrpåståendet.
Vid Riksbyggens ståtliga nybyggnation av bostäder med trappstegsgavlar kunde vi beskåda gummifontänen Krokodiltårar som tidigare stod vid Skyttsgården och grät. Konstnären heter Eric Langert.
Vi kryssade vidare genom gator och gränder och kom till det vita stråket på Glasbruksvägen. Så otroligt förutseende av Trelleborg att plantera körsbärsträd längs hela den nya gatan. Förra gången vi gick här 2014 ösregnade det och dolde den vackra vyn. Nu upplevde vi skönheten med alla sinnen.
Stråket fortsatte nu genom Akkaområdet till den gröna smala stigen längs med kolonierna. Ser man noga på kartan kan man gissa sig till att järnvägen till Vellinge, Malmö och Lund gick här på den tiden det begav sig. Vi gick nästan spikrakt i nordvästlig riktning. Banvallen var delvis igenvuxen med pilar och andra träd och buskar. Vi kunde knappast gå i bredd och prata.
Vit löktrav utstrålade en härlig lökdoft och var en kryddväxt redan på stenåldern.
Här är ett recept på löktravspesto:
5 dl sköljd och grovt hackad löktrav (blad och späda stjälkar)
1,5 dl skållade mandlar, 75 g parmesan, 2 dl olivolja, salt
Riv parmesan. Mixa alla ingredienser i matberedare. Passar fint att servera till pasta.
Till det rosa stråket kom vi när vi svängde västerut på gångstigen mellan Lillvägen och Kastvindsvägen. De stora blomsamlingarna på prydnadskörsbären fascinerade, växte till synes rakt fram ur stammen.
I slutet av gångstigen fikade vi i solskenet och värmen på en inbjudande gräsmatta med allehanda små blommande växter.
Ett grönt/rosa stråk följde vi genom idrottsanläggningarna vid Östervångsparken, mycket gräs och både vita och rosa körsbär. En grind ledde oss in på Norra kyrkogården. Där strövade vi omkring som vi ville. Det fanns många vackra gravar och konstverk som medgav en stunds meditation till en trött vandrare.
Med nya krafter gick vi vidare, förbi Axel Ebbes två konstverk, Under stjärnan som visar en kvinna och en man bakifrån blickande mot stjärnan på himlen...
...och Invalidmonumentet (läs mer om detta på vandringar.com vandring 5/2011). Det invigdes 1926 till minne av de 118 krigsinvalider som aldrig kom hem och som begravdes här.
Ett nytt rosa stråk väntade oss på Idrottsgatan. Vi undrade vem som planerat alla dessa enhetliga stråk. Får väl gissa på kommunen eller fastighetsägarna.
Nästa anhalt var den gröna Ornäsbjörken vid Folkets park. Den utsågs 1985 till Sveriges riksträd. Det är det enda träd som uppstått i Sverige, en mutation av vårtbjörk. Det första exemplaret hittades vid gården Lilla Ornäs i Dalarna 1767 av Hans Gustaf Hjort. Det har extremt flikiga blad, en bred krona och hängande grenar längst ut. Trädet har planterats i många svenska kommuner. Därför kan man följa trädens fenologi, t.ex. när knoppsprickningen sker i olika delar av Sverige.
Grönt var det också på Trelleborgens plats. Det är mycket att säga om denna byggnad och arkeologin bakom. Sök själv information på internet! Det är åtskilliga sidor att läsa och mycket intressant. Tidigare profilerade Trelleborg sig som ”Porten mot kontinenten”, dvs res ut härifrån. Nu säger man i turistbroschyrerna: ”Stanna kvar här”, upptäck historien och kulturen! Vi stannade kvar en liten stund och talade med målarna som färglade museet med en grön färg som inte tilltalade oss. Den hade nog sin funktion i alla fall.
Ett nytt grönt stråk gladde oss och mig förstås, som sett ut den i förväg. Jag som trots uppväxt i Trelleborg inte vandrat eller cyklat på någon av dessa vägar och stigar förut. De fanns kanske inte ens på min tid. Nu fanns de, fulla av vackra träd och gräsmattor.
På denna senaste yta av grönt gräs vid Kattebäckskolan vilade vi en stund i väntan på bussen från Lavettvägen, som snart skulle ta oss tillbaka hem.