Med vinden iryggen

Vandring 1/2020: 15 januari. Med vinden i ryggen. 19 deltagare. 11 km.

Vi började med en kort bussresa från Höllviken centrum till Ängdalavägens busshållplats vid Sandeplanskolan. Där samlades alla deltagare för att vandra österut. Det var 8 grader varmt, uppehållsväder med stark vind från sydväst. Vandringsriktningen var vald för att vi skulle få vinden i ryggen mesta hela tiden. Det är en väldigt stor skillnad mot att gå i motvind. Nu kändes vinden nästan inte alls.

Vi passerade Stora Hammars ståtliga mölla som fick nya vingar förra året. Vingarna är byggda av 100 år gammal Douglasgran enligt Lokaltidningen. Virket är tåligt mot röta. Segel på vingarna kommer dock inte att monteras för de kommer inte att rotera. Holländaremöllan är byggd 1868. Den har överst en rörlig hätta som kan vridas i alla vindriktningar.

Vi har ett ställe som vi brukar uppsöka, där hasselbuskar växer. Hur långt har våren hunnit nu i mitten av januari? Jodå, hängena har hunnit veckla ut sig men busken har ännu inga små röda blommor förstås.

På den raka Ängdalavägen  gick vi snabbt vidare och korsade Kämpingevägen, kom in på grusvarianten av Ängdalavägen. Där växer pilar med ovanliga gulaorangefärgade grenar. Färgen är klarast nu på vårvintern. Gulpilen påträffades först av en korgbindare i Storbritannien på 1860-talet. Jag tog en avskuren gren för några år sedan. Nu växer en gulpil i min trädgård. Fast bara en mycket liten en.

Ett till vårtecken fann vi vid vägkanten, små gula blommor, vintergäck i mängder.

Så korsade vi Rängs byväg och kom in på Forshällavägen full med runda små vattenfyllda gropar i långa rader, riktigt vackra faktiskt. Där ligger Fridhem Gaard 1877 som man kan besöka fredagar - söndagar under januari. det är numera en present- och inredningsbutik. Eller som de själva uttrycker det:

Från franskt lantliv till colonial living i skånsk gårdsmiljö!

Vi såg Håslövs kyrka i fjärran helt inklädd med byggnadsställningar. Det kommer att bli ett nytt tak på kyrkan. I den starka vinden idag är det inte så roligt att arbeta på den höga höjden.

Vi passerade Tomatkungens gård som vi besökt två gånger. Vi beundrade hans upphöjda trädgårdssängar som måste ha kostat mycket arbete att åstadkomma. Vi diskuterade här våra olika odlingsambitioner efter att vi träffat Åke Truedsson. På tapeten var vitlök och tomater. Vitlöken ska man sätta ner i jorden redan i oktober när marken uppmäts till 8 grader. Det är inte säkert att man lyckas ändå. För djupt kanske eller för grunt planterade vitlöksklyftor? Tomatdrottning i vårt gäng är utan tvekan Gertrud som i fjor skördade 5.000 tomater av det minsta formatet. Det blir tomatsoppa på bordet i det hemmet hela våren.

Vid Håslövs stubbamölla från 1758 gjorde vi halt. Det finns endast ett tjugotal sådana bevarade i Skåne, så det gäller att man ta väl hand om denna. Kvarnhuset kan roteras kring ekstolpen i mitten efter vindriktningen. Denna mölla är dock i dåligt skick och behöver restaureras. Ägare är Skytts härads hembygdsförening. Men vi fann i varje fall lä att sittande vid dess fot inta vår kaffefika. Några modiga klättrade upp för ”hönsastegen”! Ann-Sofie fann en plats på en gammal kvarnsten. Hon ville knappt lämna den.

På den gyttjiga stigen mot Ängavallen gick vi i träds och buskars skugga. Gårdsbutiken var stängd idag men håller öppet under vintern torsdagar - söndagar, ungefär samma tider som Fridhems gård. Varför inte besöka dessa båda på samma gång en vinterdag framöver? Lite reklam följer nu: På Ängavallen lever de efter devisen ”från jord till bord”. Det innebär att allt gris-, lamm- och nötkött och alla charkvaror kommer från gårdens egna HälsoDjur®. Monica är särskilt förtjust i deras blodkorv.

Norra Håslövs byväg är mycket sevärd. Den har en välbevarad bebyggelse av gårdar och gatehus. Jag citerar wikipedia: ”Efter enskiftet i Skåne byggdes många gatehus. Då byarna skiftades och gårdar flyttades till utägor kvarstod mindre markbitar intill bygatan som nu kunde bebyggas med gatehus, främst för yrkesfolk som snickare, skomakare och skräddare samt för mindre bemedlade som i övrigt arbetade på de stora gårdarna och godsen. Till behovet bidrog också den kraftiga befolkningsökning som följde skiftesreformerna.” Nu betingar de vackert renoverade och nybyggda husen höga priser vid försäljningar. Skolan mitt i byn lockar säkert barnfamiljer.

Nu tillbaka till verkligheten. Bilismen, bullret och motorvägen. Det var oundvikligt att följa parallellen till densamma för att komma till Vellinge. Efter 1 km var vi framme vid bron som leder över E6:an till Postmannabacken med det lilla charmiga halmtaksbetäckta huset längst upp. Vi hade äran att få titta in på tomten och sitta ner i trädgården under vår fikastund vid vandring 18/2013.

Nu skyndade vi vidare. Vi svängde till vänster efter industriområdet in i ”skogen”. Där gick vi på slingrande stigar med E6:ans buller i öronen. Men mysigt var det ändå.

Så var vi framme vid Sundsgymnasiet Borgen. Vanja tog ledningen, van som hon var vid promenader i Vellinge under det år hon bodde här. Vi gick bakom Borgen, badhuset Vanningen och Tornhuset, kom fram till Ängavägen och gick genom tunneln till busshållplatsen Vellinge ängar, just in time för buss 300 till Höllviken. Vi hann inte se så mycket av stationsanläggningen, som är under byggnad. Vellinges otryggaste plats blir kanske snart tryggare.

Så var det tack för idag, slut för idag!

© Eva Marie Bramsved