Längs Pilebäcken

Vandring 18/2022: 12 oktober. Längs Pilebäcken. 21 deltagare. 10 km.

Det var inte första gången vi vandrade längs Pilebäcken denna oktoberdag. På kartan ser det ut som om den rinner upp i Västra Ingelstad och sakta rinner mot Södra Åkarp, gör en sväng och fortsätter igenom Hököpinge kyrkby. Genom Hököpinge tar den sedan en ny sväng mot Gässie och rinner ut i Öresund norr om Gässie villastad.

Längs våra åar kan man ofta gå på ena eller andra sidan av ån, ibland på båda sidorna. Det är för att fastighetsägarna har förbundit sig att hålla en odlingsfri zon för att via denna gräsbevuxna del fånga upp en del av gödselöverskott i form av bl a kväve innan vattnet rinner ut i ån och så småningom i Öresund eller Östersjön.

Det läggs numera mycket arbete på att anlägga bl a översvämningszoner vid åarna. En sådan å är Tullstorpsån och nyligen även Ståstorpsån. Den senare ska vi besöka i vår.

Pilebäcken har i likhet med många skånska åar förmodligen rätats ut från ett ursprungligt meandrande lopp till ett rätlinjigt sådant. Detta för att förenkla för jordbruket men det innebär snabbare flöden och erosion och stora transporter av näringsämnen.

Vi tänkte inte så mycket på sådana komplicerade ting när vi traskade på längs Pileån.

Vi började vandringen i Vellinge centrum och hittade så småningom fram till den fantastiska stensamlingen där vi i coronatider suttit och fikat på lagom avstånd från varandra. Så även idag.

Vandringen fortsatte till Hästsportanläggningen vid Åkarpsgården. Där kan gymnasieungdomar få en förnämlig utbildning inom naturvetenskapsprogrammet.

Så traskade vi längs bäcken med Åkarps vita kyrka i synfältet,

snart även Håslövs kyrka. Den senare är utförd i gult handslaget tegel från ett lokalt tegelbruk.

Ibland kunde vi gå längs ån och ibland fick vi ta en svängom upp på landsvägen för att efter en stund via en fantastisk massiv bro över ån ta oss över till andra sidan.

Framme i Hököpinge kyrkby letade vi oss fram till kyrkan och kyrkogården där vi visste att byns sons, konstnären Axel Ebbes grav fanns i det sydöstra hörnet

och inte bara hans utan även hustruns

och döttrarnas.

Nu var det hög tid att söka oss till bushållplatsen i närheten. Avgångstid 11.42. Nästa buss går tre timmar senare. Men vaddå? Var är alla vandrare? Jo, de är kvar vid Ebbes grav och kyrkogårdsarbetarna och som samlar på sig nedfallna vackra brunglänsande kastanjer. De är eftertraktade som prydnad i vattenfyllda  glasvaser där hemma. Vi var alla framme innan bussen kom just in time. Den tog oss till Vellinge ängar och buss 100 till Höllviken.

© Eva Marie Bramsved