Idag blev temat för vår planerade konstvandring: smått och gott. "Smått" syftar på de små varelser vi såg i Stadsparken och "gott" på bakelserna vi åt på Palmblads konditori. Dagen till ära högtidlighölls Gustaf II Adolfs dödsdag idag för 381 år sedan.

Men först möttes vi på Övres station av Trelleborgs Allehandas journalister Lars Thulin och Tomas Nyberg. De hade speciella önskemål som ändrade vår planerade tur. Först ville de se på Ralf Borselius "små varelser" i Stadsparken och notera våra tankar och reflektioner kring de sex bronsskulpturerna. Vi avvaktar med intresse den kommande tidningsartikeln. Vad har vi sagt och vilka tankar har vi avslöjat?

Jag själv är speciellt intresserad av de kulörta spelpjäsernas roll. Efter samtal med konstnären kan jag hålla med om att de kan anses associera till vårt förhållande till våra ägodelar eller våra möjligheter i livet. Konstverken är inte tänkta att tilltala endast barn, även om de små varelserna för tanken till barn, små värnlösa varelser.

Därefter ville man att vi skulle gå till Sjöormen och minnas Axel Ebbe och hans konstgärning på Söderslätt. Vidundrets stjärt är nästan lika lång som det intilliggande Vattentornet är högt. Nåja, liggande låter fel. Stående är en bättre beskrivning. 58 meter högt. Stortorget i Trelleborg är verkligen unikt med dessa två storslagna karaktäristika.

Nästa mål ville man skulle vara skulpturen Böst av Fred Åberg  i korsningen av Algatan och Corfitz Beck-Friisgatan. Den har verkligen blivit ett folkkärt inslag i stadsbilden. Idag var den tyvärr bara en skulptur och inte den fontän med rinnande vatten över paraplyerna som den är tänkt att vara. Den sjunde damen i rött här bredvid kan konstatera att vattenflödet är stängt och inte regnar det heller.

Nu bar det av till Gestalt i storm av Bror Marklund på Hamngatan. Nu flödade vandrarnas fantasi och Thulin antecknade så pennan glödde. Det återstår att läsa i tidningen vad vi bubblade om. Är gestalten kanske ett träd? Lyfter han armarna för att skydda huvudet eller förbanna gudarna?

Innan vi skildes från männen var vi tvungna att betrakta Johan Falkmans monumentalmålning i Ångkvarnen. För att göra den rättvisa måste man klättra upp några våningar men det gjorde vi inte denna gång.

I stället såg vi ut på den vackra "Emma som en gång suttit i fören på tankfartyget Falsterbohus. Denna Emma är en avgjutning i brons av galjonsfiguren i trä. Skulpturen kan bäst betraktas genom glasväggen med den pulserande hamnen bakom ryggen."

Så väntade oss något "gott" på Palmblads konditori. Kaffe och bakelser med chokladprofil av kungen överst på läckerheterna i ett rum som var reserverat åt oss.

Nu tog vi oss raskt till Ebbehallen där vi fått ett uppdrag av Trelleborgs Planterings- och försköningsförening. Vart skulle man kunna flytta Axel Ebbes skulpturfontän "På Demantehällen" så att den får en mera framskjuten plats? Förslagen haglade fram och tillbaka. Flest röster fick en plats på det lilla torget framför Ebbehallen. När jag framförde detta tips till föreningens ordförande sa han att det var precis den synpunkt som man nämnt till kommunen utan något resultat hittills.

Vad är Demantehällen? Vi lyssnade på en körinsjungning av "Näckens polska" med text av Arvid August Afzelius till tonerna av en svensk folkmelodi och som börjar så här:

”Djupt i havet på demantehällen, näcken vilar i grönan sal”.

Den texten gjorde oss inte klokare förstås. Men vi förstod att den lille onde pojken på bottnen skulle föreställa Näcken själv.

Färden fortsatte till lasarettet på Hedvägen. Tack vare konstmecenater i historien finns det en stor mängd konstverk i och utanför byggnaderna. Fortfarande köpes det ändå in modern konst av t.ex. Höllvikens egen Birgitta Nelson Clauss. Vid huvudentrén ute och inne finns ett verk i fyra delar byggda i tegel. Det måste ses. "Teglet är återanvänt från de gamla rivna delarna av lasarettet där konstnären Ulla Viotti inspirerats av Trelleborgen."

Inne i entréhallen sitter Fred Åbergs Flicka på bänk och väntar på att en kompis ska sätta sig bredvid henne. Det är många barn som antagit den inbjudan, kanske tröstade inför ett läkarbesök. Här är det vår Birgitta som provar platsen. Att bilden är suddig beklagar fotografen.

Sista konstverket på stadspromenaden är Cyklisterna av Erik Höglund vid gymnasiet. "Här ser vi det spännande mötet mellan pojken och flickan som sittande på sina cyklar växlar några ord". (Citaten ovan är fritt återgivna efter Lena Aréns bok om Trelleborgskonsten.) Cigaretten tillhör inte konstverket.

På torget inhandlades det fisk och grönsaker. Torghandeln är inte längre vad den varit. Det är mest äldre personer som handlar där på onsdagarna och lördagarna. Stormarknaderna är kanske skuld till att de yngre sviker. Kanske saknar de tid att ströva omkring på det vackra torget. Kanske är det svårt att parkera. Parkera behöver inte vi. Vi tar bussen till Höllviken.